Träning ger färdighet

Jag undrar jag vad det är för mening med att jag ska få ha en egen blogg om matte ska sitta och ockupera den här hopvikbara manicken hela tiden. Hon sitter här prick jämt när vi är inomhus. Jag har provat få henne att leka hur många gånger som helst men se det har hon då inte tid med. Tur man har syrran att leka med i alla fall, det är visserligen inte lika kul och hon blir så arg när vi har dragkamp och ska bara ha sakerna för sig själv hela tiden, men hon får väl duga som lekkompis i brist på annat.
I alla fall så var det inte det jag skulle berätta, jag skulle ju visa en grej!
Jag har tränat och tränat och tränat i flera veckor på att få till det. Det är inte helt lätt att få till den exakta lutningen och höjden men om man håller sig riktigt länge och sen hittar exakt rätt plats i snön då kan det gå!
Men man måste först vara noga med att snurra tillräckligt många varv för att se så snön har rätt mjukhet (Matte hon suckar alltid JÄTTEMYCKET när jag snurrar och letar rätt fläck, hon säger att jag är omständig men det är bara för att hon inte fattar hur viktigt det är!). Hur som helst, när man har hittat rätt plats måste man ta i alldeles lagom mycket och sen måste man liksom skutta därifrån rätt snabbt också. Men om man lyckas med det, då blir det perfekt ska ni veta!!
Och prefekt,d et är precis vad det blev igår, kolla in tornet, och den perfekta lutningen jag fick till!!!

Jag är MYCKET nöjd med mitt verk om jag får säga det själv!
/Palten

Tjat tjat tjat och tjat!

Det är helt otroligt vad en matte kan tjata, ni anar inte!
Alla har säkert mattor som tjatar och jag är helt övertygad om att de får någon sorts hemlig utbildning i hur man ska tjata också. Om det är så så kan jag säga att då var min matte klassetta med femtiofjorton plus i kanten!!
Idag började hon dagen med att säga att jag får minsann inte alls kasta runt på matskålen, nähä men hur ska jag då lära mig att kasta lika snyggt som syrran gör då hade hon tänkt?
Och sen på varenda eviga promenad vi har tagit idag så har hon tjatat om att jag får inte dra i kopplet, jag får inte springa runt henne, jag får inte knuffa mamma när hon ska kissa och jag får inte pinka på syrrans huvud. Först och främst, hur i sjutton ska jag kunna hjälpa att syrran inte har vett att flytta på sig eller att hon går mitt i vägen? Jag har ju prick prexist lärt mig att balansera på tre ben, då kan jag ju inte hålla koll på fyra ben till heller.
Och sen, hur i hela friden hade hon tänkt att jag ska kunna få snygga halsmuskler som alla andra stora grabbar har, om jag inte får träna dem?
Och varför får jag inte springa runt matte för, det är ju inte direkt så att hon inte ser mig eller att jag smiter. Vadå inte knuffa mamma när hon kissar, lite kul måste man väl ändå få ha?!
Som inte allt det tjatet vore nog, ni skulle hört vad hon sa för en liten stund sen..
Då hade hon suttit framför den här ihopvikbara manicken i säkert två timmar medan jag lekt för mig själv. Då kommer hon med den där bestämda minen, suckar och pekar på golvet och så säger hon "vad har vi sagt om det här?"
Först trodde jag hon pekade på golvet och tänkte att ja, det har vi väl inte sagt så mycket om men sen så ser jag att hon pekar på mina braattha-lappar och på mina coola flärpar som jag har jobbat med hela eftermiddagen. Ni vet såna där som man måste ha om man ska kunna leka stålmannen eller läderlappen. Och det försökte jag förklara för henne när hon började plocka upp dem men inte lyssnade hon inte, hon slängde dem!!
Sen muttrade hon att man inte kan slita en hel fodersäck i molekyler..vadå slita, jag har jobbat stenhårt med att vara kreativ och sen har jag lekt, om hon ville vara med kunde hon ju ha sagt till. Jag har till och med varit och frågat henne flera gånger om hon ville vara med men se det ville hon visst inte. Då kan man ju inte komma sen och ändra sig, det fattar ju vem som helst!
Suck, vad ska mattar vara bra för egentligen?!
/En mycket missförstådd Palt..

Äntligen!

Som jag har tjatat om att få en egen blogg. Herregud, jag har ju fyllt ett år för sjutton och borde rimligtvis ha fått min egen blogg vid det här laget. Men matte hon har bara hävdat att hon inte vill släppa mig i närheten av sin dator.
Jag som är så försiktig?!
Nåväl, det lönar sig tydligen att vara envis för nu har jag äntligen fått mig en egen hörna på den här ihopfällbara manicken hon har ståendes på köksbordet.
Men det var inte utan uppoffringar ska jag säga, hon fick mig att lova att inte skriva något dumt, inte ens om grannens fula byracka, eller jag menar, grannens fina fina gråhund!
Och så sa hon med såna där hopdragna ögonbryn som tydligen betyder att hon menar allvar, att jag får aldrig dricka vatten i närheten av den här manicken. Varför inte då för undrar ju jag genast och då påstår hon att jag sölar när jag dricker vatten?!
Jag, sölar..mäh så löjligt, det vet ju alla att när man dricker vatten så sväljer man det, man spottar ju knappast ut det på saker!
Men värst av allt var att hon sa att ibland måste hon också få skriva här. Det där förstod jag inte riktigt och det tog ett tag innan vi var överens där, vadå skriva här, det är väl ändå min blogg och tänk om hon skriver något pinsamt?!
Men då hotade hon med att dra in på alla leksaker i en vecka och så omänskliga straff och tortyrmetoder skulle ju vilken elitsoldat som helst krackelera inför.
Men som den vältränade, uthålliga äventyraren jag är så har jag nu äntligen fått min egen blogg!
Så från och med nu kan jag dela med mig av allt jag vet (och det är mycket ska ni veta!) och alla spännande, livsfarliga äventyr jag är på och alla coola grejor jag kommer på.
Men först ska jag gå och fortsätta leka stålmannen i syrrans tomma fodersäck, hur häftigt som helst!

Hejrå!
/Palten