Värsta äventyret!

Wow, wow, wow, ni anar inte vilket äventyr jag har varit på. Inte ens sjörövare, banditer eller superhjältar har varit på häftigare äventyr. Jag vet visserligen inte vad sjörövare, banditer och superhjältar gör när de åker på äventyr men jag tror inte de har gjort något så häftigt som jag gjort.
För några dagar sedan så åkte vi och lämnade av mamma hos mommo, inte hos mammas mamma utan mattes mamma men hon kallar vi ju för mommo. Sen så åkte jag och syrran iväg med matte. Först trodde jag vi skulle till stallet så då blev jag lite otålig och kan väl kanske ha låtit lite grann, fast absolut inte mycket!
Men då sa matte att det var lika bra jag la mig ner och sov för vi skulle åka jättelångt och om jag fortsatte låta som en säckpipa så skulle jag få åka på taket. Jag har ingen aning om vad en säckpipa är för något men att åka på taket lät lite häftigt, fast just då regnade det så jag la mig ner och sov istället.
Sen åkte vi bil, och åkte bil, och åkte bil, så länge som jag aldrig någonsin har åkt bil förut. Vi stannade ett par gånger vid nåt konstigt hus. Först trodde jag matte körde i cirklar för vi stannade alltid vid ett likadant hus, som såg likadant ut och hette likadant. Men sen började det lukta mera somrigt ute så jag förstod att det var samma sorts hus på flera olika ställen. Den där typen Statoil måste vara jätterik som kan ha så många hus, fast jag fattar inte varför han låter dom se exakt likadana ut, det måste ju bli långtråkigt.
Till sist så svängde vi i alla fall in på något sorts ställe och ni anar inte vad som fanns där!
Det fanns massor massor med sådana som jag, överallt. Vart jag än tittade så var det antingen jättesöta tjejer som såg ut som mig fast tjejiga, eller så var det coola grabbar som såg ut som mig!
Matte förklarade att det här var något sorts träningsläger för andra som också i tillfällig sinnesförvirring skaffat grå katastrofer med ADHD och dubbel-damp. Jag förstod inte riktigt det där sista för jag brukar då bara dimpa ner en gång i taget när jag sätter mig ned, att göra det två gånger samtidigt vore ju jättejobbigt.

Vi gjorde massa roliga saker där men allra roligast var nog när jag fick åka ut i skogen med matte och leta hemliga skatter. På fredagen åkte vi iväg med en annan matte och då bad dom mig leta en skatt, på riktigt, och dom blev jätteglada när jag hittade den!!!
Och sen på lördag då åkte vi ut i skogen igen och så bad matte mig igen att leta efter skatter i skogen!
Egentligen är det lite konstigt, matte tjatar ju på mig hela tiden att jag ska hålla reda på mina leksaker, på min mat, på min päls, på mig själv och allt vad det nu är, och så slarvar hon själv bort två saker på två dagar sådär, och mitt ute i skogen dessutom. Det verkar ju jättedumt.
Fast å andra sidan så är det ju lite roligt att hon gör det för då fick ju jag leta. Och att leta skatter är ju sånt som vi Paltar gör bäst. Ingen stock, ingen sten, inte ens ett berg eller dike fyllt med den svartaste svarta kvicksanden kan hindra en Palt från att hitta en skatt!
När man går in i skattletar-mode kan det lät bli att man ser ut som ett äkta träsktroll sen och då är inte matte så kramgo av någon anledning.
Förutom att leta skatter åt matte så har jag fått leta skatter åt andra också. En dag så åkte vi ut längs en skogsväg och så satte matte mig vid vägkanten. Sen gick det in en annan matte i skogen, med en massa saker i famnen. Dom kastade hon upp och ned och sen släppte hon dom där hon stod och gick ut till vägen, och vips så hade hon glömt var hon lagt dem för då bad matte mig att springa in i skogen och hämta dem. Jag undrar om det är så att människor som bor med sådana som jag lider av någon sorts sjukdom och att det är därför dom åker på såna här läger, för att träna upp sitt minne. Prick prexsist ALLA andra människor på det här lägret verkade lida av samma syndrom, dåligt minne och inlärningssvårigheter. Det var nämligen inte bara jag som fick leta reda på saker som människorna glömt. Så fort jag hittade det som den där matten hade glömt ute i skogen två sekunder tidigare, ja då gick hon ut i skogen igen och gjorde samma sak, och glömde sakerna igen. Och då fick en annan hund springa och leta reda på dem.
Jag hade lust att säga åt den där människan att "hörrdu damen, vi kan inte hålla på å leta efter dina borttappade grejer hela dagen, kan du inte hålla reda på dina saker kanske du inte ska gå ut i skogen med dem"..men sen insåg jag att då skulle jag ha låtit precis som matte när hon säger åt mig. Och det hade ju varit jättepinsamt!!

Efter några dagar åkte vi därifrån till ett annat ställe långt därifrån. Nästan mitt i natten körde vi in på en gård och efter en kort kissrunda så fick jag och Raijah komma in i ett nytt hus. Matte satte inne i vardagsrummet och pratade med en annan matte och husse som verkade bo där. Jag och Raijah vi gick runt och kollade lite för det verkade bo några andra hundar där. Jag hörde dom där hundarna flera gånger man jag lyckades aldrig hitta dem. Av spåren att döma så bodde det i alla fall en annan kille där som verkade himla cool och jag skulle gärna ha velat prata med honom. Men eftersom att jag inte hittade honom och eftersom matte har sagt att det är ofint att inte tacka så tänkte jag att då får jag väl lämna ett meddelande åt honom och säga tack för att vi fick bo där. Så jag gick in i vardagsrummet för det verkade vara ett bra ställe för ett meddelande, men mitt i alltihopa, precis när jag börjat med mitt meddelande så flög både min matte och den där andra matten upp från soffan och började skälla på mig.
Sen var dom så fräcka så dom städade bort mitt meddelande, jättenoga, med en massa illaluktande vatten. Jag var helt förbryllad, varför gjorde dom så, det var ju inte direkt så att jag sa något oförskämt?!
Sen fick jag helt plötsligt inte gå omkring i huset längre, nej då var jag minsann tvungen att ligga ner så matte kunde se mig, jag som bara försökt vara artig..hmpf!
Sista dagen, innan vi åkte hem, då fick jag prova något som var så häftigt så ni anar inte. Jag fick träffa en riktig björn!!
Eller ja, matte säger att den var radiostyrd vad nu det kan betyda, kanske att den lyssnade mycket på radio, som matte. Hur som helst, den såg riktig ut, den rörde på sig och den luktade som en björn så då måste den ju ha varit riktig!
Jag skällde på den allt vad jag kunde för att den skulle hålla sig på avstånd. Oj vad jag tog i, allt vad jag hade, och vet ni vad, den höll sig borta!
Jag hoppade runt som en riktig tiger och röt på den som värsta lejonet och tillslut, efter massor med hårt arbete så stannade den kvar uppe vid ett träd. Tack vare min insatts så hade jag räddat matte och en massa andra människor från en säker död!
Jag kände mig som en riktig superhjälte och nu är jag helt säker på att jag är redo för fjällen, klarar jag en björn så klarar jag vad som helst!
Tänk vad coolt det låter..Palten björnjägare...
Här kommer ett litet fotoalbum från vår helg...

Det fanns jättesmå Paltar på lägret, den här heter Basta.

Människorna tränar så konstigt, dom sitter mest ner..

Här lär hundarna sina människor hur man lever som en varg, lektion 1: sov i gräset.

Ibland var det fler än jag som fick sitta i sin bil. Dom flesta ville hellre vara ute..

Så här lerig kan man vara efter ett skattletarspår där man fått brottas med gyttjemonster

En mycket bra hundtoa som jag varmt rekomenderar. Den ser likadan ut i alla städer så man behöver aldrig fundera hur den ser ut eller var den finns.

Solnedgång säger matte, perfekt tillfälle att träna på ylet säger jag. Hon håller dock aldrig med mig..

Den där Statoils hus..exemplar femtiotolv..

Sleep over hos mommo!

Sol, en av de konstiga hundarna

I helgen tog matte med oss till mommo, eller ja, det är ju egentligen mattes mamma och inte mammas mamma fast vi kallar henne ändå för mommo. Hur som helst, där är ju allt jättespännande för hon bor ju ute på landet. Ni vet det där stället där dom har fläckiga älgar innanför snören på pinne och så har dom helt enorma gräsmattor. Matte säger att det inte heter gräsmattor utan åkrar, men det ser ju vem som helst att ingen åker på dem så då måste det ju vara gräsmattor.
Sen finns det minälgar också, återigen så säger matte att det inte heter så utan att det heter rådjur men det ser ju vem som helst att är det brunt, har fyra ben och ibland horn, då är det en älg!
Och älgar jagar man, det vet jag för det har mommos hundar berättat för mig, dom där hundarna med mycket päls, inte dom med konstig svans för dom jagar mest möss och fåglar, vilket också kan vara roligt men älgar låter mycket coolare. Jag menar, har ni sett riktiga vargar jaga möss någon gång kanske?!
Vill man bli en riktig varg får man ju göra som riktiga vargar och jaga älgar, bufflar och sånt menar jag..fast när jag såg dom dära älgarna och matte insåg vad jag tänkte då blev hon så jätte jätte arg så ni anar inte, jag har nog aldrig sett henne så arg. Jag är inte riktigt säker på om hon ville ha älgarna själv, eller om det var för att det råkade vara just fläckiga älgar, deras fläckar kanske betyder att dom är giftiga.
Hur som helst så blev hon nästan alldeles blå i ansiktet när hon försökte förklara för mig (eller om det var för älgarna) vad man får och inte får göra. Så nästa gång jag funderar på att leka varg får jag väl se till så att matte inte är i närheten för den där blåa färgen hon fick såg sannerligen inte hälsosam ut.
En annan bra sak med att vara hos mommo är som sagt dessa konstiga hundar. Som jag sa tidigare så jagar dom ju mycket mindre saker, sånt som fåglar och möss (vilket inte är så konstigt eftersom att dom är så små så om dom skulle jaga älgar vore ju som att jag skulle jaga elefanter..). Hur som helst, dom äter sällan upp det dom jagar utan lämnar det på gräsmattan. Så gräsmattan hos mommo är som rena smörgåsbordet!!!!!

Så här är det..När man går ut på morgonen är det störst chans att hitta rester på bakgården vid det stora

Vaddå grisar?! Jag är ju en hund!

äppelträdet, förra året hittade jag en som var full i massa fyllning. När jag kom med den till matte för att visa och hon tog den ur munnen på mig så blev hon liksom grön, skrek och slängde iväg den. Min matte skiftar färg rätt ofta nu när jag tänker på det..om jag har träsktrollsgener kanske hon har kameleontgener. Eller så har hon bara ätit regnbågspiller.
Sen till lunch är det störst chans att hitta rester vid ladan eller garaget och om det är tomt där kan man alltid gå upp på övervåningen och hämta lite från golvlådan som står i badrummet. Dit brukar dom där konstiga hundarna gå med jämna mellanrum så störst chans att få tag på något gott är att gå dit strax efter att de har varit där. Fast då får man se till så att matte varken ser eller hör när man går upp och så måste man äta klart däruppe också för hon blir jätte arg och får som vanligt en konstig hudfärg om man kommer ner med det man äter. Jag tror att hon blir arg för att det skräpar så mycket för hon gnäller alltid på mig när jag skräpar om jag äter och den där lådan är liksom full i sand av någon anledning, så det skräpar ju lite hur man än gör om man inte står och tuggar över lådan.
Vilket som så är den där lådan himla bra eftersom den står inomhus så även om det inte är gåutdags så kan man hitta något att äta.

Kort sagt, hos mommo är det bra att va!

Ode till Palt-Otto!

Åsa Modig

Vet ni, vet ni vad häftigt, jag har fått en helt egen dikt tillägnad mig! Den är skriven till bara mig och ingen annan, det är ju hur fräsigt som helst..det är hon på bilden som har skrivit den åt mig. Jag tycker den är jättefin även om matte påstår att jag inte riktigt förstår innebörden av den, något om att jag misstolkar texten till en hyllning snarare än väldigt måna pikar. Men så är ju min matte lite korkad så jag lyssnar inte så noga..Så här går den i alla fall:




Skall jag likna dig vid en ljuvligt skir vårmorgon uti maj
Där stillsamt munter fågelsång störs av ett vrålat ”Aj!”
Ack nej där finns just inget skirt där detta vrål må ljuda
Mer troligt då ett ömt skenben och hett humör som sjuda

Måhända mer en vinterstorm som bistert drar förbi
Som darrar utav mängder med outtröttlig energi
Som rasar, hastar, virvlar fram med snö och med is
Nej här syns inga milda vindar, inte minsta bris

Nej icket som en vinterstorm, ej som snö och is
Inte är du bistert bunden, sträng eller koncis
För inte är ditt väsen den minsta gnutta kallt
Fastän du liksom stormen är samtidigt överallt

Du har otur när du tänker, och ger kramar som orsakar smärta
Fast det inte var så du menade i ditt lilla Palt-hjärta
Och en gladare svans skall världen aldrig skåda
Pälsen har du pyntat fint med barr och lite kåda

Paltar älskar världen och allt som finns däri
Igelkottar det är lycka, fåglar eufori!
Allt som luktar och som låter måste undersökas
Alla mattes täcken måste rätt tillstökas

Vid vad skall jag likna dig, du stora grå vän
Mitt ode till en Palt är alltjämt inte färdigt än
Jag måste hitta motsatsen till stillsam, huld och mild
Det som springer fram i tanken är våldsam, snabb och vild

Nej Paltar de är inte gjorda uti glas
Men innehåller ofta en ofantlig mängd med gas
Ett stort och vänligt hjärta omslutet av armbågar och knän
40 kg kärlek är Paltar gjorda av min vän!

Pinnar, stenar, kottar, vatten och annat kul...

Att leka är det bästa vi Paltar vet. Eftersom de flesta av oss Paltar härstammar från en lång rad med träsktroll, dikesrensare och lerdykare så känner vi oss dessutom väldigt hemma i blöta och smutsiga miljöer. Det är närmare bestämt i de miljöerna vi trivs allra bäst, och så i mattes säng såklart, men av någon anledning blir hon alltid så hysterisk när jag försöker kombinera de två världarna så det är oftast antingen eller som gäller.
Hur som helst, våren är alla Paltars bästa tid för då är det blött överallt, lerigt jämt och ständigt och det tinar fram en massa spännande skatter i skog och mark. Som häromdagen till exempel så hittade jag ett JÄTTESTORT älgben i skogen, det var nästan lika stort som hela älgen..typ..Eftersom att jag hittade det i ett vattenfyllt dike där det säkert legat hela vintern så hade det perfekt yta och finish, precis sådär grön, slajmig, halvrutten och kletig som en skatt ska vara. Eftersom att vi Paltar gärna vill visa vad vi har hittat (och eftersom matte tjatar så förbaskat på att jag ska lämna av saker och ting i hennes hand när vi tränar) så tänkte jag att den här måste jag ju visa för matte.
Nu hade ju matte hunnit gå ganska långt eftersom att jag fått dyka rätt mycket i diket för att få upp min skatt, så jag fick springa väldigt snabbt för att hinna ifatt henne. Sen råkade hon liksom gå lite i vägen så det kan hända att jag råkade springa in i hennes knäveck lite men det gjorde nog inte så mycket eftersom hon kom på lagom höjd då.
Hur som helst, så när jag kom ikapp henne och hon ställde sig på knä sådär fiffigt då kunde jag ju verkligen visa henne vilken fin skatt jag hittat. Jag gjorde med andra ord som hon alltid tjatar om, kom riktigt riktigt nära med min skatt, rakt i famnen på henne faktiskt, så hon skulle bli extra nöjd när jag visade vad jag hittat.
Däremot så vet jag inte riktigt vad som flög i min matte just då..jag tror hon kan ha sett en såndär flygande mockasin (ni vet dom där otäcka krumelrurena som brukar gömma sig bakom hörn och buskar och sen hoppa fram och skrämma alla intet ont anande hundar) för hon bara kastade sig åt andra hållet, sen studsade hon upp på fötter så det blev jättesvårt att lämna av min skatt i hennes famn och sen när hon tillslut fattade att jag ville ge henne mitt fina fynd, ja då var hon ungefär lika grön i ansiktet som älgbenet, och så pratade hon liksom med stängd mun, som om hon bet ihop tänderna samtidigt, jättekonstigt.
Nu när jag tänker efter så är det så hon brukar reagera varje gång jag har följt mina träsktrolls gener och hämtat skatter i vattenfyllda diken och på andra leriga platser. Hon liksom viker sig på tvären för att jag ska kunna passera utan att ta i henne, vilket i och för sig är snällt men det ser lite obekvämt ut. Och så är hon liksom så stel i fingrarna, sådär så att dom spretar åt alla håll när hon ska ta något jag lämnar över till henne. Och hon vill aldrig leka med skatterna särskilt länge heller, oftast släpper hon dem så fort jag vänder ryggen till.
Jaja, hon är bra konstig min matte, men mattor kanske inte har några träsktrolls gener såsom vi Paltar har, och då kan man ju inte begära att de ska kunna förstå värdet i skatterna. Det är väl lite som att be en blind bedöma en tavla av han dendära Pi Kasso.
Nåväl, nu ska jag gå och lägga mig i mattes säng medans jag fortfarande är lite lerig...