Värsta äventyret!

Wow, wow, wow, ni anar inte vilket äventyr jag har varit på. Inte ens sjörövare, banditer eller superhjältar har varit på häftigare äventyr. Jag vet visserligen inte vad sjörövare, banditer och superhjältar gör när de åker på äventyr men jag tror inte de har gjort något så häftigt som jag gjort.
För några dagar sedan så åkte vi och lämnade av mamma hos mommo, inte hos mammas mamma utan mattes mamma men hon kallar vi ju för mommo. Sen så åkte jag och syrran iväg med matte. Först trodde jag vi skulle till stallet så då blev jag lite otålig och kan väl kanske ha låtit lite grann, fast absolut inte mycket!
Men då sa matte att det var lika bra jag la mig ner och sov för vi skulle åka jättelångt och om jag fortsatte låta som en säckpipa så skulle jag få åka på taket. Jag har ingen aning om vad en säckpipa är för något men att åka på taket lät lite häftigt, fast just då regnade det så jag la mig ner och sov istället.
Sen åkte vi bil, och åkte bil, och åkte bil, så länge som jag aldrig någonsin har åkt bil förut. Vi stannade ett par gånger vid nåt konstigt hus. Först trodde jag matte körde i cirklar för vi stannade alltid vid ett likadant hus, som såg likadant ut och hette likadant. Men sen började det lukta mera somrigt ute så jag förstod att det var samma sorts hus på flera olika ställen. Den där typen Statoil måste vara jätterik som kan ha så många hus, fast jag fattar inte varför han låter dom se exakt likadana ut, det måste ju bli långtråkigt.
Till sist så svängde vi i alla fall in på något sorts ställe och ni anar inte vad som fanns där!
Det fanns massor massor med sådana som jag, överallt. Vart jag än tittade så var det antingen jättesöta tjejer som såg ut som mig fast tjejiga, eller så var det coola grabbar som såg ut som mig!
Matte förklarade att det här var något sorts träningsläger för andra som också i tillfällig sinnesförvirring skaffat grå katastrofer med ADHD och dubbel-damp. Jag förstod inte riktigt det där sista för jag brukar då bara dimpa ner en gång i taget när jag sätter mig ned, att göra det två gånger samtidigt vore ju jättejobbigt.

Vi gjorde massa roliga saker där men allra roligast var nog när jag fick åka ut i skogen med matte och leta hemliga skatter. På fredagen åkte vi iväg med en annan matte och då bad dom mig leta en skatt, på riktigt, och dom blev jätteglada när jag hittade den!!!
Och sen på lördag då åkte vi ut i skogen igen och så bad matte mig igen att leta efter skatter i skogen!
Egentligen är det lite konstigt, matte tjatar ju på mig hela tiden att jag ska hålla reda på mina leksaker, på min mat, på min päls, på mig själv och allt vad det nu är, och så slarvar hon själv bort två saker på två dagar sådär, och mitt ute i skogen dessutom. Det verkar ju jättedumt.
Fast å andra sidan så är det ju lite roligt att hon gör det för då fick ju jag leta. Och att leta skatter är ju sånt som vi Paltar gör bäst. Ingen stock, ingen sten, inte ens ett berg eller dike fyllt med den svartaste svarta kvicksanden kan hindra en Palt från att hitta en skatt!
När man går in i skattletar-mode kan det lät bli att man ser ut som ett äkta träsktroll sen och då är inte matte så kramgo av någon anledning.
Förutom att leta skatter åt matte så har jag fått leta skatter åt andra också. En dag så åkte vi ut längs en skogsväg och så satte matte mig vid vägkanten. Sen gick det in en annan matte i skogen, med en massa saker i famnen. Dom kastade hon upp och ned och sen släppte hon dom där hon stod och gick ut till vägen, och vips så hade hon glömt var hon lagt dem för då bad matte mig att springa in i skogen och hämta dem. Jag undrar om det är så att människor som bor med sådana som jag lider av någon sorts sjukdom och att det är därför dom åker på såna här läger, för att träna upp sitt minne. Prick prexsist ALLA andra människor på det här lägret verkade lida av samma syndrom, dåligt minne och inlärningssvårigheter. Det var nämligen inte bara jag som fick leta reda på saker som människorna glömt. Så fort jag hittade det som den där matten hade glömt ute i skogen två sekunder tidigare, ja då gick hon ut i skogen igen och gjorde samma sak, och glömde sakerna igen. Och då fick en annan hund springa och leta reda på dem.
Jag hade lust att säga åt den där människan att "hörrdu damen, vi kan inte hålla på å leta efter dina borttappade grejer hela dagen, kan du inte hålla reda på dina saker kanske du inte ska gå ut i skogen med dem"..men sen insåg jag att då skulle jag ha låtit precis som matte när hon säger åt mig. Och det hade ju varit jättepinsamt!!

Efter några dagar åkte vi därifrån till ett annat ställe långt därifrån. Nästan mitt i natten körde vi in på en gård och efter en kort kissrunda så fick jag och Raijah komma in i ett nytt hus. Matte satte inne i vardagsrummet och pratade med en annan matte och husse som verkade bo där. Jag och Raijah vi gick runt och kollade lite för det verkade bo några andra hundar där. Jag hörde dom där hundarna flera gånger man jag lyckades aldrig hitta dem. Av spåren att döma så bodde det i alla fall en annan kille där som verkade himla cool och jag skulle gärna ha velat prata med honom. Men eftersom att jag inte hittade honom och eftersom matte har sagt att det är ofint att inte tacka så tänkte jag att då får jag väl lämna ett meddelande åt honom och säga tack för att vi fick bo där. Så jag gick in i vardagsrummet för det verkade vara ett bra ställe för ett meddelande, men mitt i alltihopa, precis när jag börjat med mitt meddelande så flög både min matte och den där andra matten upp från soffan och började skälla på mig.
Sen var dom så fräcka så dom städade bort mitt meddelande, jättenoga, med en massa illaluktande vatten. Jag var helt förbryllad, varför gjorde dom så, det var ju inte direkt så att jag sa något oförskämt?!
Sen fick jag helt plötsligt inte gå omkring i huset längre, nej då var jag minsann tvungen att ligga ner så matte kunde se mig, jag som bara försökt vara artig..hmpf!
Sista dagen, innan vi åkte hem, då fick jag prova något som var så häftigt så ni anar inte. Jag fick träffa en riktig björn!!
Eller ja, matte säger att den var radiostyrd vad nu det kan betyda, kanske att den lyssnade mycket på radio, som matte. Hur som helst, den såg riktig ut, den rörde på sig och den luktade som en björn så då måste den ju ha varit riktig!
Jag skällde på den allt vad jag kunde för att den skulle hålla sig på avstånd. Oj vad jag tog i, allt vad jag hade, och vet ni vad, den höll sig borta!
Jag hoppade runt som en riktig tiger och röt på den som värsta lejonet och tillslut, efter massor med hårt arbete så stannade den kvar uppe vid ett träd. Tack vare min insatts så hade jag räddat matte och en massa andra människor från en säker död!
Jag kände mig som en riktig superhjälte och nu är jag helt säker på att jag är redo för fjällen, klarar jag en björn så klarar jag vad som helst!
Tänk vad coolt det låter..Palten björnjägare...
Här kommer ett litet fotoalbum från vår helg...

Det fanns jättesmå Paltar på lägret, den här heter Basta.

Människorna tränar så konstigt, dom sitter mest ner..

Här lär hundarna sina människor hur man lever som en varg, lektion 1: sov i gräset.

Ibland var det fler än jag som fick sitta i sin bil. Dom flesta ville hellre vara ute..

Så här lerig kan man vara efter ett skattletarspår där man fått brottas med gyttjemonster

En mycket bra hundtoa som jag varmt rekomenderar. Den ser likadan ut i alla städer så man behöver aldrig fundera hur den ser ut eller var den finns.

Solnedgång säger matte, perfekt tillfälle att träna på ylet säger jag. Hon håller dock aldrig med mig..

Den där Statoils hus..exemplar femtiotolv..