Ode till Palt-Otto!

Åsa Modig

Vet ni, vet ni vad häftigt, jag har fått en helt egen dikt tillägnad mig! Den är skriven till bara mig och ingen annan, det är ju hur fräsigt som helst..det är hon på bilden som har skrivit den åt mig. Jag tycker den är jättefin även om matte påstår att jag inte riktigt förstår innebörden av den, något om att jag misstolkar texten till en hyllning snarare än väldigt måna pikar. Men så är ju min matte lite korkad så jag lyssnar inte så noga..Så här går den i alla fall:




Skall jag likna dig vid en ljuvligt skir vårmorgon uti maj
Där stillsamt munter fågelsång störs av ett vrålat ”Aj!”
Ack nej där finns just inget skirt där detta vrål må ljuda
Mer troligt då ett ömt skenben och hett humör som sjuda

Måhända mer en vinterstorm som bistert drar förbi
Som darrar utav mängder med outtröttlig energi
Som rasar, hastar, virvlar fram med snö och med is
Nej här syns inga milda vindar, inte minsta bris

Nej icket som en vinterstorm, ej som snö och is
Inte är du bistert bunden, sträng eller koncis
För inte är ditt väsen den minsta gnutta kallt
Fastän du liksom stormen är samtidigt överallt

Du har otur när du tänker, och ger kramar som orsakar smärta
Fast det inte var så du menade i ditt lilla Palt-hjärta
Och en gladare svans skall världen aldrig skåda
Pälsen har du pyntat fint med barr och lite kåda

Paltar älskar världen och allt som finns däri
Igelkottar det är lycka, fåglar eufori!
Allt som luktar och som låter måste undersökas
Alla mattes täcken måste rätt tillstökas

Vid vad skall jag likna dig, du stora grå vän
Mitt ode till en Palt är alltjämt inte färdigt än
Jag måste hitta motsatsen till stillsam, huld och mild
Det som springer fram i tanken är våldsam, snabb och vild

Nej Paltar de är inte gjorda uti glas
Men innehåller ofta en ofantlig mängd med gas
Ett stort och vänligt hjärta omslutet av armbågar och knän
40 kg kärlek är Paltar gjorda av min vän!