Människor säger jag då!

Dom där typerna på två ben, som brukar kalla sig själva för husse eller matte, dom blir då bara konstigare och konstigare.
Den senaste tiden så har jag tyckt mig börja känna igen tecknena för när vi ska åka iväg och jaga fågel eller hitta på andra roliga jaktaktiviteter. Tydligast är när matte fäller ihop den stora stålburen och packar in den i bilen, det brukar alltid innebära att vi ska åka långt bort och sova över någonstans för att sedan jaga. Ett annat tydligt tecken är när hon packar en väska modell större, om hon dessutom packar ned hundmat i den kan man börja känna sig säker. Den magiska grejen man ska hålla utkik efter är en blå sorts behållare som innehåller en massa papper (matte brukar surra om stamtavlor och pass men jag kan då inte se hur man får ner vare sig tavlor eller jakttorn i den där lilla grejen).
Om man kan se alla dessa tecken kan man vara säker på att det är jaktäventyr på gång!
För ett par veckor sedan så började matte först att packa en väska modell större, och då blev jag genast på min vakt. Sen packade hon ner min mat också, då började spänningen stiga. När hon sen fällde ihop stålburen OCH tog fram den där blåa hållafastpapper-prylen var jag så peppad så jag knappt kunde stå still.
Mycket riktigt packade hon in mig och de andra två i bilen också. Sen for hon till min stora lycka och lämnade iväg syrran och mamma, vilket innebär att jag skulle få vara själv med matte, desto mer jakt åt mig!!

Men sen hände den första konstiga grejen, som borde fått mig att misstänka saker men jag var väl för trött (hon envisas ju alltid med att vi ska åka innan en solen gått upp, jag har försökt förklara att vargar jagar i skymning och gryning, inte mitt i himla natten, men hon lyssnar då aldrig på det!). Hur som helst, den första misstänksamma saken var att Sandra och Knoxville packades in i bilen. Knoxville är ju bara en liten fralla, jag menar, han kan ju inte jaga några fåglar heller!
Jaja tänkte jag, han kanske ska jaga något annat, sorkar till exempel, då kan man ju ha korta ben. Men sen packades vi in i en ANNAN bil??!!!
Hur ska vi kunna jaga om vi inte har vår egen bil, den är ju utrustad med rätt lukter och så är den ljudmodifierad också, andra bilar kan man ju inte ha, då kan man ju jinxa jakten. Så nu kan ni ju tro att jag faktiskt började bli lite misstänksam.
Efter en hel massa bilåkande var vi tydligen framme och nu bekräftades mina misstankar, det här var ingen vanlig jakttur. Vi klev ur på nån sorts leråker (parkering sa matte men jag känner väl igen en lerpöl när jag ser en!) och jag tänkte att ja ja, man får väl ta vara på lerpölen i alla fall, och började studsa runt i pölarna.
Matte skrek i högan sky och sen var det tydligen färdighoppat i pölarna. Kanske störde plaskandet jakten men vad gjorde inte hennes skrikande då kan man ju undra. Nåväl, det må ju vara, sen var det ju alla hundar då. Det var hundar prick överallt, och den ena såg knäppare och konstigare ut än den andra. Och inte nog med det, alla hundar följde snällt bredvid sina hussar och mattar som tycktes utöva någon slags sport som verkade gå ut på att man skulle bära och släpa så många burar och väskor som möjligt, samtidigt som man styrde runt hundar och tog fram den där hållafastpapper-grejen och visade den för en människa. Klarade man det så vann man tydligen för då fick man komma in i ett hus. Eller ja, hus är kanske inte rätt ord, men ett jättestort inomhus-ställe gick vi in i alla fall och nu må ni tro att jag blev fundersam. Hur i tusan hade matte tänkt att vi skulle kunna jaga här inne egentligen, och framförallt VAD hade hon tänkt att vi skulle jaga?
Det var tvåbentingar, hundar, burar och små tvåbentingar prick prexist överallt. Så inte nog med att man inte ens nästan kunde se några fåglar, man kunde ju då definitivt inte lukta sig till några, än mindre höra några över allt kackel.
Tämligen besviken insåg jag att det skulle bli typ omöjligt att jaga här, och när matte dessutom knölade in mig i min bur och hade fräckheten att täcka över buren bara för att jag muttrade lite för mig själv därinne, ja då blev jag riktigt purken faktiskt.
Efter en stunds tjurande blev det tråkigt så då passade jag på att låna mattes kamera en stund för att fota all galenskap lite.
Men sen, efter en helt evighetslång tid fick jag plötsligt på mig ett koppel och så började vi springa fram och tillbaka. Matte sa att vi värmde upp och då kunde jag ju inte låta bli att hoppas. Hade hon äntligen kommit ihåg att vi åkt iväg för att jaga, och att vi nu sprang igång oss lite?
När jag sen såg fler hundar av min sort då var jag helt säker på att vi nog skulle jaga trots allt, det är ju alltid fler hundar av min sort när vi jagar.
När det verkade som att det var vår tur så sprang vi jättejätte fort, jag tänkte vi skulle springa rakt fram en bra bit och sen vända tillbaka, så där som man ska göra när man jagar. Men tydligen så skulle vi springa i en fyrkant, sen stå still, sen springa i en triangel och sen stå still igen för att sedan springa i en fyrkant igen och sen var vi tydligen klara för matte jublade sådär som hon gjorde när jag fann fågel sist. Men jag hade då inte sett så mycket som en fjäder denna gång och inte hade det smällt i luften heller, så döm om min förvåning när jag helt plötsligt lastades in i bilen igen och sen kördes hem..Pfsh, vilken helg alltså, inte en fjäder så långt ögat kan nå, inge gräs under fötterna än mindre något pangande i luften.
Nej fy tusan, jag som trodde jag löst tvåbenings-koden men tydligen har jag lite fler efterforskningar och mer studier framför mig innan jag kan läsa av vad min människa har tänkt hitta på..

Såna här påstår matte att hon får ner i den där hållaredapåpapper-saken!

Det var fler hundar än jag som var tillfångatagna

Jättekonstigt sätt att jaga, rada upp hundar i en fyrkant, och sen bara äta godis, det hittar man ju inga fåglar på!

Inburad större delen av tiden, mycket besviken!

Först och främst påstod matte att detta var en hund och inte en björn, det hör man ju, Chow-chow, låter då björnlikt i mina öron. Sen säger hon att den är söt! Jag kan inte se det?!

Medeltida tortyrmetoder begagnade man sig av också, här är en hund som dom försöker strypa, Matte påstod att det bara var för att den inte skulle trilla eller smita men det ser ju vem som helst att den ber om nåd för att inte strypas!

Det här är bara konstigt...först trodde jag det var en fluffig kudde, alternativt en pippi.

Men så rörde den på sig, det är en hund!

Fast jag är inte helt övertygad, det kan också vara en sån där cirkushöna..jag menar, man ser ju inte ens vad som är fram ock bak..

Fånge i stan..

Jag tycker minsann att det är orättvist att bara brorsan ska få ha en egen blogg så nu tänker minsann jag skriva ett eget inlägg, så det så!
  Jag måste berätta om en jättehemsk grej som hände mig och min mamma nu i helgen. Det är nämligen så att ibland får vi åka på kollo till ”Mormor”. Ja alltså det är ju inte våran riktiga mormor, det är mattes mamma, men vi kallar henne för Mormor. Det är inte hemsk alls, det är jätteskoj!
  Man får massor med god mat, det finns kattmat i mängder, uppe i toaletten finns en låda med godis som är gömd i sand (Jättefestligt! Som en skattjakt!) man kan sova i de sköna sofforna och röja lös ordentligt på gårdsplanen där man kan leka varg och springa som vinden!
  Ni hör ju, kollo hos Mormor är jätte jätte skoj! Men ibland, ibland skickar matte oss på fångläger… det var det som hände nu i helgen. Vi åkte till människan som matte kallar ”Pucko” (och ibland ”Åsa”, men jag tror att hon heter Pucko, det är i alla fall det Matte kallar henne mest) och sen steg Matte in i bilen och for sin väg, utan mig och min mamma!!! Jag försökte hoppa och skälla och gny men den där dumma människan i andra änden av kopplet ryade bara åt mig att ”Sluta dra!”, jag drog inte alls jag försökte helt enkelt göra matte uppmärksam på att hon glömt oss!
  Hos den här ”Pucko” är det jätte jätte jätte hemskt, inte alls som hos Mormor. Det första hon gör är att tömma alla skatter ur sandlådan i en påse, och sen slänger hon dom! I sopkorgen! (Som är ordentligt instängd så man inte har en chans att komma åt den!) Inte minsta lilla godisbit kvar! Och det är bara början… Man får inte leka med skorna, man får inte jaga hennes katter, ingen kattmat att smaska på, hon tar precis allt gott (allt bröd, all bulla, chipsskålen) och lägger det högst upp i skafferiskåpen ovanpå kylen. Hur ska vi nå dom där hade hon tänkt?!?!
Man får inte ens vara i soffan utan måste ligga på golvet!!! Jag klarar ju det i och för sig för jag är ju en ung stark varg men min mamma är ju typ hundra miljoner år gammal minst och så måste hon ligga på GOLVET. Fast vi fick ligga i ena soffan, men bara en, inte båda. Vilket jag tycker är höjden av orättvisa för dom där fula katterna hon har fick minsann vara i den andra soffan! Till frukosten fick vi bara en halv skinkskiva var! En halv! Hur i hela fridens dar ska man kunna överleva på det?! Jag är en varg, jag behöver massor med skinka så jag blir stor och stark och orkar jaga och så ska jag överleva på en halv sketen skinkskiva?! När jag och mamma ville ha mer skinka så sa Pucko att vi minsann redan hade ätit frukost och att den här frukosten var hennes, vilket jag inte har något som helst minne av alls så jag tror att hon bara luras. Och när man går ut, måste man ha koppel. Hela. Tiden.  Djurplågeri, har hon hört talas om det kanske? Alltså jag vet inte varför Matte är så arg på oss så vi måste straffas på det här viset, men Matte: Förlåt! Förlåt! Förlåt! Jag ska aldrig göra så mera, vad det nu är. Snälla kom och hämta oss nu!

/Raijah

Hon har blommor i sitt hååår..

..som bara jag kan se tydligen. Tristan och Isolde, Romeo och Julia,  Lancelot och Guinevere, Skönheten och odjuret, Bella och Edward, Palten och Raijah. Ja som ni ser så kan listan göras lång och nu kan jag sälla mig till den här skaran av tappra och motarbetade själar.
En morgon när jag vaknade för inte så jättelänge sen så var det som att blixten slagit ned i mig, jag var så kär så kär och Raijah hade aldrig tidigare varit så vacker. Hon luktade gott, var snäll och kärvänlig och ville bara vara med mig, ingen annan!
Jag kände mig liksom uppfylld av rosa fluff och hade en sån himla lust att sjunga så jag gjorde faktiskt det också. Tydligen tyckte inte matte om min sång för hon slängde en kudde rätt i nyllet på mig, precis mitt i sångens crescendo dessutom, snacka om oförskämt!
Såklart blev jag ju tyst, vem skulle inte bli det om man får en kudde kastad på sig när man uttrycker sin kärlek, och då passade matte på att väsa att om jag inte håller igen kakhålet så knyter hon igen det med min egen **beeep***. Givetvis blev jag ju hur förnärmad som helst, så otrevlig behöver man väl ändå inte vara, jag sjöng ju bara en liten trudelutt. Matte menade då att trudelutter inte lämpar sig klockan fyra på morgonen, något jag inte alls kan förstå. Klockan fyra på morgonen så är ju alla andra tysta, inget fågelkvitter som stör, inga billjud som gör att jag kommer i otakt, inte ens grannarna hörs då. Så klockan fyra på morgonen är faktiskt alldeles perfekt för trudelutter om ni frågar mig!
Men som vanligt så begriper inte matte någonting. Precis lika lite som hon begriper varför det är viktigt att kissa på många ställen när man är ute.
Tillslut så vaknade ju matte, och alla andra också för den delen och då var det ju inte lönt att sjunga några trudelutter längre. Jag hade dessutom inte tid med det för då skulle vi ut på morgonrapportering. Morgonrapporteringen är en ansvarsfull och viktig uppgift även om matte envisas med att kalla den för promenad. När man är så kär som jag var just då så är den dessutom ännu viktigare. Man måste liksom tala om för så många som möjligt att skönheten som just passerat är kär i mig och ingen annan. Om man missar att tala om det så kan det rätt vad det är hända att någon annan, kanske större och starkare än mig kommer och försöker sno Raijah ifrån mig, och det får ju bara inte hända!
Så jag tar min morgonrapportering på största allvar när jag är kär och är nogsam med att markera detta snabbt och ofta. Dessvärre är mamma rätt långsam så hon hinner inte alltid flytta på sig, och Raijah är rätt snabb så ibland kommer hon liksom i vägen, men jag resonerar som så att lite får man offra för kärlekens skull. Matte å andra sidan är som vanligt av en helt annan åsikt. Antingen försöker hon knuffa undan mig eller den som kommer i vägen och så gormar hon om att jag faktiskt får använda huvudet och TITTA vart jag ställer mig och kissar ( ja hon artikulerar verkligen det där ordet TITTA, som om jag vore dum i huvudet). Men då undrar jag hur hon riktigt hade tänkt att jag skulle kunna titta vart jag markerar, då får jag ju liksom stå som en makaron och det skulle ju se jättetöntigt ut. Jag har dessutom fullt upp med att markera exakt rätt, det är inte helt lätt ska ni veta!
Sen när vi kommer in från morgonrapporteringen så är det ju alltid dags för frukost men är man kär så är man, då måste man ju liksom ta det här med lidande på allvar. Och att äta då är ju helt uteslutet. Man känner sig liksom inte riktigt lika lidande om man har tid att äta mat, så jag fastar när jag är kär. Matte hon suckar som vanligt och påstår att jag ser ut som ett spjälstaket, hur man nu kan göra det, jag är ju inte gjord av trä?!
Jag har flera gånger försökt förklara för henne att det finns faktiskt religioner där man fastar typ jämt och jätteofta men då säger hon bara att det inte är en religion att vara odräglig.
Hur som helst, inte får jag träffa Raijah heller, min otroligt trögtänkta matte lyckas placera en vägg eller en bur emellan oss och vår kärlek prick hela tiden!
Jag blir så himla trött på att hon är så otajmad hela tiden. Här försöker man uppvakta en dam med sång, uppmärksamhet, kramar och allt möjligt men hur lätt är det på en skala med en matte mitt i alltihopa, en matte som inte begriper något!
När hon väl begrep att jag faktiskt måste få träffa Raijah om jag ska få visa hur kär jag är, ja då var ju inte Raijah intresserad längre, då tycket hon ju att jag var värsta jobbiga tönten som bara kunde dra dit pepparn växer!!!!!
Dumma dumma matte som inte begriper och som bara förstör och går runt och muttrar om att den som sa att kärlek är vackert aldrig har bott med en löpsk slampa till tik och en iq-befriad hanhund på 42kvm.

Jag gör som så många andra före mig och sjunger vidare i hopp om att kärleken ska väckas på nytt..." Love me tender, love me sweet, never let me goooooooooooooooo"..

Jag säger då det, människor..pfft!

Nu när sommaren är här så följer det ju en himlarns massa spännande saker med den. Som tillexempel mini-fåglar som jag brukar försöka fånga. Dom är supersvåra att få tag i. Först måste man stå helt stilla, och sen när dom kommer nog nära får man satsa allt man har och springa rakt mot dem, hoppa så högt man bara kan och sen fånga dem i luften. Det svåraste är att man dessutom bara får en chans på sig att fånga dem, men jag börjar få kläm på det där. Matte hon brukar alltid säga att det redan finns en ras som kallas för fjärilshund, vad hon nu menar med det.
Sen är det ju vatten prick överallt bara man vet vart man ska leta. Bästa vattnet brukar finnas i undangömda diken, det är så där tjockt och mjukt vatten. Återigen så säger matte helt obegripliga saker som att lerinpackning faktiskt görs med en speciell lera och inte den från surdiken, sen när jag kommer närmare brukar hon alltid backa och säga att lerbrottning får jag allt göra med syrran. Hon är egentligen helt obegriplig för det mesta den där matten. Som när hon gick runt runt runt på mommos tomt med en brummande manick framför sig. Varför i hela friden ska man göra det när det kommer ut så roliga saker bakom den som man kan rulla runt i och sen börja lukta jättegott och få jättehäftig färg. För att inte tala om hur obegripligt hon betedde sig inatt!
Jag kunde inte riktigt sova för det var en sån där liten surrande sak som irriterade mig. Så efter en stund började jag strosa runt i vår lya för att se om jag kunde hitta något spännande att göra tills jag blev trött. När jag gått runt i hela lyan gick jag tillslut in i den där delen där man kan bli blöt, och dit man oftast få gå om man ska utsättas för något otäckt, typ sårtvätt eller någon annan form av ofrivillig undersökning, bara för att matte säger att det är bäst lyse där inne. Hur som helst, matte låg ju och sov så jag tänkte att det kunde vara riskfritt att gå in där då. Och ni kan aldrig ana vad jag hittade!
Där, mitt på golvet låg det värsta spännande grejen, INNE i vår lya och allt. Först undersökte jag den grundligt såklart, sen tänkte jag att den här måste jag ju bara visa för matte. Jag menar, sånt här hittar man ju när man är en riktig varg och jag vill ju såklart visa att jag snart är en fullfjädrad varg så vi kan åka till fjällen snart. Hur som helst, jag tog med mig min fina fina sak och gick raka spåret till matte. Matte sov ju såklart och efter en stunds väntan tänkte jag att jag lägger väl min fina sak på hennes kudde då så kanske hon vaknar.
Sagt och gjort och mycket riktigt, hon började röra på sig och till slut så slog hon upp ögonen, precis när hon låg öga mot öga med min fina sak dessutom så att hon såg den på en gång. Men hon reagerade inte alls som väntat ska jag säga!
Hon skrek rakt ut av någon konstig anledning?!
Sen var hon uppe ur sängen så snabbt som jag aldrig någonsin har sett henne kliva upp samtidigt som hon svamlade något om "det här är ju värre än hästhuvudet i gudfadern" och "stänga toa dörren för satan" och en massa annat konstigt om mardrömmar och terapi. Här hade man väntat att hon skulle bli åtminstone lite imponerad men inte ens ett tack fick man, jag som levererat en kanin direkt till hennes kudde och allt..vad i tusan dessa konstiga människor. Man blir aldrig klok på dem!

Värsta äventyret!

Wow, wow, wow, ni anar inte vilket äventyr jag har varit på. Inte ens sjörövare, banditer eller superhjältar har varit på häftigare äventyr. Jag vet visserligen inte vad sjörövare, banditer och superhjältar gör när de åker på äventyr men jag tror inte de har gjort något så häftigt som jag gjort.
För några dagar sedan så åkte vi och lämnade av mamma hos mommo, inte hos mammas mamma utan mattes mamma men hon kallar vi ju för mommo. Sen så åkte jag och syrran iväg med matte. Först trodde jag vi skulle till stallet så då blev jag lite otålig och kan väl kanske ha låtit lite grann, fast absolut inte mycket!
Men då sa matte att det var lika bra jag la mig ner och sov för vi skulle åka jättelångt och om jag fortsatte låta som en säckpipa så skulle jag få åka på taket. Jag har ingen aning om vad en säckpipa är för något men att åka på taket lät lite häftigt, fast just då regnade det så jag la mig ner och sov istället.
Sen åkte vi bil, och åkte bil, och åkte bil, så länge som jag aldrig någonsin har åkt bil förut. Vi stannade ett par gånger vid nåt konstigt hus. Först trodde jag matte körde i cirklar för vi stannade alltid vid ett likadant hus, som såg likadant ut och hette likadant. Men sen började det lukta mera somrigt ute så jag förstod att det var samma sorts hus på flera olika ställen. Den där typen Statoil måste vara jätterik som kan ha så många hus, fast jag fattar inte varför han låter dom se exakt likadana ut, det måste ju bli långtråkigt.
Till sist så svängde vi i alla fall in på något sorts ställe och ni anar inte vad som fanns där!
Det fanns massor massor med sådana som jag, överallt. Vart jag än tittade så var det antingen jättesöta tjejer som såg ut som mig fast tjejiga, eller så var det coola grabbar som såg ut som mig!
Matte förklarade att det här var något sorts träningsläger för andra som också i tillfällig sinnesförvirring skaffat grå katastrofer med ADHD och dubbel-damp. Jag förstod inte riktigt det där sista för jag brukar då bara dimpa ner en gång i taget när jag sätter mig ned, att göra det två gånger samtidigt vore ju jättejobbigt.

Vi gjorde massa roliga saker där men allra roligast var nog när jag fick åka ut i skogen med matte och leta hemliga skatter. På fredagen åkte vi iväg med en annan matte och då bad dom mig leta en skatt, på riktigt, och dom blev jätteglada när jag hittade den!!!
Och sen på lördag då åkte vi ut i skogen igen och så bad matte mig igen att leta efter skatter i skogen!
Egentligen är det lite konstigt, matte tjatar ju på mig hela tiden att jag ska hålla reda på mina leksaker, på min mat, på min päls, på mig själv och allt vad det nu är, och så slarvar hon själv bort två saker på två dagar sådär, och mitt ute i skogen dessutom. Det verkar ju jättedumt.
Fast å andra sidan så är det ju lite roligt att hon gör det för då fick ju jag leta. Och att leta skatter är ju sånt som vi Paltar gör bäst. Ingen stock, ingen sten, inte ens ett berg eller dike fyllt med den svartaste svarta kvicksanden kan hindra en Palt från att hitta en skatt!
När man går in i skattletar-mode kan det lät bli att man ser ut som ett äkta träsktroll sen och då är inte matte så kramgo av någon anledning.
Förutom att leta skatter åt matte så har jag fått leta skatter åt andra också. En dag så åkte vi ut längs en skogsväg och så satte matte mig vid vägkanten. Sen gick det in en annan matte i skogen, med en massa saker i famnen. Dom kastade hon upp och ned och sen släppte hon dom där hon stod och gick ut till vägen, och vips så hade hon glömt var hon lagt dem för då bad matte mig att springa in i skogen och hämta dem. Jag undrar om det är så att människor som bor med sådana som jag lider av någon sorts sjukdom och att det är därför dom åker på såna här läger, för att träna upp sitt minne. Prick prexsist ALLA andra människor på det här lägret verkade lida av samma syndrom, dåligt minne och inlärningssvårigheter. Det var nämligen inte bara jag som fick leta reda på saker som människorna glömt. Så fort jag hittade det som den där matten hade glömt ute i skogen två sekunder tidigare, ja då gick hon ut i skogen igen och gjorde samma sak, och glömde sakerna igen. Och då fick en annan hund springa och leta reda på dem.
Jag hade lust att säga åt den där människan att "hörrdu damen, vi kan inte hålla på å leta efter dina borttappade grejer hela dagen, kan du inte hålla reda på dina saker kanske du inte ska gå ut i skogen med dem"..men sen insåg jag att då skulle jag ha låtit precis som matte när hon säger åt mig. Och det hade ju varit jättepinsamt!!

Efter några dagar åkte vi därifrån till ett annat ställe långt därifrån. Nästan mitt i natten körde vi in på en gård och efter en kort kissrunda så fick jag och Raijah komma in i ett nytt hus. Matte satte inne i vardagsrummet och pratade med en annan matte och husse som verkade bo där. Jag och Raijah vi gick runt och kollade lite för det verkade bo några andra hundar där. Jag hörde dom där hundarna flera gånger man jag lyckades aldrig hitta dem. Av spåren att döma så bodde det i alla fall en annan kille där som verkade himla cool och jag skulle gärna ha velat prata med honom. Men eftersom att jag inte hittade honom och eftersom matte har sagt att det är ofint att inte tacka så tänkte jag att då får jag väl lämna ett meddelande åt honom och säga tack för att vi fick bo där. Så jag gick in i vardagsrummet för det verkade vara ett bra ställe för ett meddelande, men mitt i alltihopa, precis när jag börjat med mitt meddelande så flög både min matte och den där andra matten upp från soffan och började skälla på mig.
Sen var dom så fräcka så dom städade bort mitt meddelande, jättenoga, med en massa illaluktande vatten. Jag var helt förbryllad, varför gjorde dom så, det var ju inte direkt så att jag sa något oförskämt?!
Sen fick jag helt plötsligt inte gå omkring i huset längre, nej då var jag minsann tvungen att ligga ner så matte kunde se mig, jag som bara försökt vara artig..hmpf!
Sista dagen, innan vi åkte hem, då fick jag prova något som var så häftigt så ni anar inte. Jag fick träffa en riktig björn!!
Eller ja, matte säger att den var radiostyrd vad nu det kan betyda, kanske att den lyssnade mycket på radio, som matte. Hur som helst, den såg riktig ut, den rörde på sig och den luktade som en björn så då måste den ju ha varit riktig!
Jag skällde på den allt vad jag kunde för att den skulle hålla sig på avstånd. Oj vad jag tog i, allt vad jag hade, och vet ni vad, den höll sig borta!
Jag hoppade runt som en riktig tiger och röt på den som värsta lejonet och tillslut, efter massor med hårt arbete så stannade den kvar uppe vid ett träd. Tack vare min insatts så hade jag räddat matte och en massa andra människor från en säker död!
Jag kände mig som en riktig superhjälte och nu är jag helt säker på att jag är redo för fjällen, klarar jag en björn så klarar jag vad som helst!
Tänk vad coolt det låter..Palten björnjägare...
Här kommer ett litet fotoalbum från vår helg...

Det fanns jättesmå Paltar på lägret, den här heter Basta.

Människorna tränar så konstigt, dom sitter mest ner..

Här lär hundarna sina människor hur man lever som en varg, lektion 1: sov i gräset.

Ibland var det fler än jag som fick sitta i sin bil. Dom flesta ville hellre vara ute..

Så här lerig kan man vara efter ett skattletarspår där man fått brottas med gyttjemonster

En mycket bra hundtoa som jag varmt rekomenderar. Den ser likadan ut i alla städer så man behöver aldrig fundera hur den ser ut eller var den finns.

Solnedgång säger matte, perfekt tillfälle att träna på ylet säger jag. Hon håller dock aldrig med mig..

Den där Statoils hus..exemplar femtiotolv..

Sleep over hos mommo!

Sol, en av de konstiga hundarna

I helgen tog matte med oss till mommo, eller ja, det är ju egentligen mattes mamma och inte mammas mamma fast vi kallar henne ändå för mommo. Hur som helst, där är ju allt jättespännande för hon bor ju ute på landet. Ni vet det där stället där dom har fläckiga älgar innanför snören på pinne och så har dom helt enorma gräsmattor. Matte säger att det inte heter gräsmattor utan åkrar, men det ser ju vem som helst att ingen åker på dem så då måste det ju vara gräsmattor.
Sen finns det minälgar också, återigen så säger matte att det inte heter så utan att det heter rådjur men det ser ju vem som helst att är det brunt, har fyra ben och ibland horn, då är det en älg!
Och älgar jagar man, det vet jag för det har mommos hundar berättat för mig, dom där hundarna med mycket päls, inte dom med konstig svans för dom jagar mest möss och fåglar, vilket också kan vara roligt men älgar låter mycket coolare. Jag menar, har ni sett riktiga vargar jaga möss någon gång kanske?!
Vill man bli en riktig varg får man ju göra som riktiga vargar och jaga älgar, bufflar och sånt menar jag..fast när jag såg dom dära älgarna och matte insåg vad jag tänkte då blev hon så jätte jätte arg så ni anar inte, jag har nog aldrig sett henne så arg. Jag är inte riktigt säker på om hon ville ha älgarna själv, eller om det var för att det råkade vara just fläckiga älgar, deras fläckar kanske betyder att dom är giftiga.
Hur som helst så blev hon nästan alldeles blå i ansiktet när hon försökte förklara för mig (eller om det var för älgarna) vad man får och inte får göra. Så nästa gång jag funderar på att leka varg får jag väl se till så att matte inte är i närheten för den där blåa färgen hon fick såg sannerligen inte hälsosam ut.
En annan bra sak med att vara hos mommo är som sagt dessa konstiga hundar. Som jag sa tidigare så jagar dom ju mycket mindre saker, sånt som fåglar och möss (vilket inte är så konstigt eftersom att dom är så små så om dom skulle jaga älgar vore ju som att jag skulle jaga elefanter..). Hur som helst, dom äter sällan upp det dom jagar utan lämnar det på gräsmattan. Så gräsmattan hos mommo är som rena smörgåsbordet!!!!!

Så här är det..När man går ut på morgonen är det störst chans att hitta rester på bakgården vid det stora

Vaddå grisar?! Jag är ju en hund!

äppelträdet, förra året hittade jag en som var full i massa fyllning. När jag kom med den till matte för att visa och hon tog den ur munnen på mig så blev hon liksom grön, skrek och slängde iväg den. Min matte skiftar färg rätt ofta nu när jag tänker på det..om jag har träsktrollsgener kanske hon har kameleontgener. Eller så har hon bara ätit regnbågspiller.
Sen till lunch är det störst chans att hitta rester vid ladan eller garaget och om det är tomt där kan man alltid gå upp på övervåningen och hämta lite från golvlådan som står i badrummet. Dit brukar dom där konstiga hundarna gå med jämna mellanrum så störst chans att få tag på något gott är att gå dit strax efter att de har varit där. Fast då får man se till så att matte varken ser eller hör när man går upp och så måste man äta klart däruppe också för hon blir jätte arg och får som vanligt en konstig hudfärg om man kommer ner med det man äter. Jag tror att hon blir arg för att det skräpar så mycket för hon gnäller alltid på mig när jag skräpar om jag äter och den där lådan är liksom full i sand av någon anledning, så det skräpar ju lite hur man än gör om man inte står och tuggar över lådan.
Vilket som så är den där lådan himla bra eftersom den står inomhus så även om det inte är gåutdags så kan man hitta något att äta.

Kort sagt, hos mommo är det bra att va!

Ode till Palt-Otto!

Åsa Modig

Vet ni, vet ni vad häftigt, jag har fått en helt egen dikt tillägnad mig! Den är skriven till bara mig och ingen annan, det är ju hur fräsigt som helst..det är hon på bilden som har skrivit den åt mig. Jag tycker den är jättefin även om matte påstår att jag inte riktigt förstår innebörden av den, något om att jag misstolkar texten till en hyllning snarare än väldigt måna pikar. Men så är ju min matte lite korkad så jag lyssnar inte så noga..Så här går den i alla fall:




Skall jag likna dig vid en ljuvligt skir vårmorgon uti maj
Där stillsamt munter fågelsång störs av ett vrålat ”Aj!”
Ack nej där finns just inget skirt där detta vrål må ljuda
Mer troligt då ett ömt skenben och hett humör som sjuda

Måhända mer en vinterstorm som bistert drar förbi
Som darrar utav mängder med outtröttlig energi
Som rasar, hastar, virvlar fram med snö och med is
Nej här syns inga milda vindar, inte minsta bris

Nej icket som en vinterstorm, ej som snö och is
Inte är du bistert bunden, sträng eller koncis
För inte är ditt väsen den minsta gnutta kallt
Fastän du liksom stormen är samtidigt överallt

Du har otur när du tänker, och ger kramar som orsakar smärta
Fast det inte var så du menade i ditt lilla Palt-hjärta
Och en gladare svans skall världen aldrig skåda
Pälsen har du pyntat fint med barr och lite kåda

Paltar älskar världen och allt som finns däri
Igelkottar det är lycka, fåglar eufori!
Allt som luktar och som låter måste undersökas
Alla mattes täcken måste rätt tillstökas

Vid vad skall jag likna dig, du stora grå vän
Mitt ode till en Palt är alltjämt inte färdigt än
Jag måste hitta motsatsen till stillsam, huld och mild
Det som springer fram i tanken är våldsam, snabb och vild

Nej Paltar de är inte gjorda uti glas
Men innehåller ofta en ofantlig mängd med gas
Ett stort och vänligt hjärta omslutet av armbågar och knän
40 kg kärlek är Paltar gjorda av min vän!