Den senaste tiden så har jag tyckt mig börja känna igen tecknena för när vi ska åka iväg och jaga fågel eller hitta på andra roliga jaktaktiviteter. Tydligast är när matte fäller ihop den stora stålburen och packar in den i bilen, det brukar alltid innebära att vi ska åka långt bort och sova över någonstans för att sedan jaga. Ett annat tydligt tecken är när hon packar en väska modell större, om hon dessutom packar ned hundmat i den kan man börja känna sig säker. Den magiska grejen man ska hålla utkik efter är en blå sorts behållare som innehåller en massa papper (matte brukar surra om stamtavlor och pass men jag kan då inte se hur man får ner vare sig tavlor eller jakttorn i den där lilla grejen).
Om man kan se alla dessa tecken kan man vara säker på att det är jaktäventyr på gång!
För ett par veckor sedan så började matte först att packa en väska modell större, och då blev jag genast på min vakt. Sen packade hon ner min mat också, då började spänningen stiga. När hon sen fällde ihop stålburen OCH tog fram den där blåa hållafastpapper-prylen var jag så peppad så jag knappt kunde stå still.
Mycket riktigt packade hon in mig och de andra två i bilen också. Sen for hon till min stora lycka och lämnade iväg syrran och mamma, vilket innebär att jag skulle få vara själv med matte, desto mer jakt åt mig!!
Men sen hände den första konstiga grejen, som borde fått mig att misstänka saker men jag var väl för trött (hon envisas ju alltid med att vi ska åka innan en solen gått upp, jag har försökt förklara att vargar jagar i skymning och gryning, inte mitt i himla natten, men hon lyssnar då aldrig på det!). Hur som helst, den första misstänksamma saken var att Sandra och Knoxville packades in i bilen. Knoxville är ju bara en liten fralla, jag menar, han kan ju inte jaga några fåglar heller!
Jaja tänkte jag, han kanske ska jaga något annat, sorkar till exempel, då kan man ju ha korta ben. Men sen packades vi in i en ANNAN bil??!!!
Hur ska vi kunna jaga om vi inte har vår egen bil, den är ju utrustad med rätt lukter och så är den ljudmodifierad också, andra bilar kan man ju inte ha, då kan man ju jinxa jakten. Så nu kan ni ju tro att jag faktiskt började bli lite misstänksam.
Efter en hel massa bilåkande var vi tydligen framme och nu bekräftades mina misstankar, det här var ingen vanlig jakttur. Vi klev ur på nån sorts leråker (parkering sa matte men jag känner väl igen en lerpöl när jag ser en!) och jag tänkte att ja ja, man får väl ta vara på lerpölen i alla fall, och började studsa runt i pölarna.
Matte skrek i högan sky och sen var det tydligen färdighoppat i pölarna. Kanske störde plaskandet jakten men vad gjorde inte hennes skrikande då kan man ju undra. Nåväl, det må ju vara, sen var det ju alla hundar då. Det var hundar prick överallt, och den ena såg knäppare och konstigare ut än den andra. Och inte nog med det, alla hundar följde snällt bredvid sina hussar och mattar som tycktes utöva någon slags sport som verkade gå ut på att man skulle bära och släpa så många burar och väskor som möjligt, samtidigt som man styrde runt hundar och tog fram den där hållafastpapper-grejen och visade den för en människa. Klarade man det så vann man tydligen för då fick man komma in i ett hus. Eller ja, hus är kanske inte rätt ord, men ett jättestort inomhus-ställe gick vi in i alla fall och nu må ni tro att jag blev fundersam. Hur i tusan hade matte tänkt att vi skulle kunna jaga här inne egentligen, och framförallt VAD hade hon tänkt att vi skulle jaga?
Det var tvåbentingar, hundar, burar och små tvåbentingar prick prexist överallt. Så inte nog med att man inte ens nästan kunde se några fåglar, man kunde ju då definitivt inte lukta sig till några, än mindre höra några över allt kackel.
Tämligen besviken insåg jag att det skulle bli typ omöjligt att jaga här, och när matte dessutom knölade in mig i min bur och hade fräckheten att täcka över buren bara för att jag muttrade lite för mig själv därinne, ja då blev jag riktigt purken faktiskt.
Efter en stunds tjurande blev det tråkigt så då passade jag på att låna mattes kamera en stund för att fota all galenskap lite.
Men sen, efter en helt evighetslång tid fick jag plötsligt på mig ett koppel och så började vi springa fram och tillbaka. Matte sa att vi värmde upp och då kunde jag ju inte låta bli att hoppas. Hade hon äntligen kommit ihåg att vi åkt iväg för att jaga, och att vi nu sprang igång oss lite?
När jag sen såg fler hundar av min sort då var jag helt säker på att vi nog skulle jaga trots allt, det är ju alltid fler hundar av min sort när vi jagar.
När det verkade som att det var vår tur så sprang vi jättejätte fort, jag tänkte vi skulle springa rakt fram en bra bit och sen vända tillbaka, så där som man ska göra när man jagar. Men tydligen så skulle vi springa i en fyrkant, sen stå still, sen springa i en triangel och sen stå still igen för att sedan springa i en fyrkant igen och sen var vi tydligen klara för matte jublade sådär som hon gjorde när jag fann fågel sist. Men jag hade då inte sett så mycket som en fjäder denna gång och inte hade det smällt i luften heller, så döm om min förvåning när jag helt plötsligt lastades in i bilen igen och sen kördes hem..Pfsh, vilken helg alltså, inte en fjäder så långt ögat kan nå, inge gräs under fötterna än mindre något pangande i luften.
Nej fy tusan, jag som trodde jag löst tvåbenings-koden men tydligen har jag lite fler efterforskningar och mer studier framför mig innan jag kan läsa av vad min människa har tänkt hitta på..
 |
| Såna här påstår matte att hon får ner i den där hållaredapåpapper-saken! |
 |
| Det var fler hundar än jag som var tillfångatagna |
 |
| Jättekonstigt sätt att jaga, rada upp hundar i en fyrkant, och sen bara äta godis, det hittar man ju inga fåglar på! |
 |
| Inburad större delen av tiden, mycket besviken! |
 |
| Först och främst påstod matte att detta var en hund och inte en björn, det hör man ju, Chow-chow, låter då björnlikt i mina öron. Sen säger hon att den är söt! Jag kan inte se det?! |
 |
| Medeltida tortyrmetoder begagnade man sig av också, här är en hund som dom försöker strypa, Matte påstod att det bara var för att den inte skulle trilla eller smita men det ser ju vem som helst att den ber om nåd för att inte strypas! |
 |
| Det här är bara konstigt...först trodde jag det var en fluffig kudde, alternativt en pippi. |
 |
| Men så rörde den på sig, det är en hund! |
 |
| Fast jag är inte helt övertygad, det kan också vara en sån där cirkushöna..jag menar, man ser ju inte ens vad som är fram ock bak.. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar