På allmän begäran av en viss femteklass i Robertsfors så får jag ÄNTLIGEN skriva ett inlägg!
Som jag har tjatat på min matte om att få skriva på den här ihopvikbara manicken men hon säger bara "Nej inte just nu" eller "om en liten stund". Det är bara det att mattar tycks ha väldigt långa stunder, typ evighetslånga stunder. Sen tycker hon att JAG tjatar på henne?!
Så då är det ju tur att någon annan tjatar på henne också så hon inte har något himla monopol på den här saken.
Hur som helst, nu är ju våren här på riktigt, eller ja, det beror ju på vem man frågar. Frågar man min matte så får hon en väldigt konstig min och ansträngd röst när hon börjar prata om snö, nästan sådär så man kunde tro hon börjar bli allergisk mot den. Fast om det är så så är det ju himla tur att det snart är lera överallt istället för snö, då behöver hon ju inte oroa sig för att få en allergichock. Appropå lera, ni anar inte vilket kul påhitt det är!
Man kan göra så himla mycket roligt med lera, man kan hoppa i den, springa i den, rulla i den och allra bäst av allt, man kan slira i den. Det är skithäftigt att springa superduperjättemegafort mot matte när hon ropar och precis innan henne bara stanna till och slira på alla fyra tassar fram till henne och svänga till lite snyggt.
Matte verkar däremot inte riktigt begripa tjusningen med det där, men så är hon ju inte heller som en Palt, för att ha roligt är ju sånt som vi Paltar gör bäst!
Mattars uppgifter tycks mer vara åt det stränga hållet, för varje gång jag gör en sån där häftig slidestopp i leran eller vattnet så låter hon jättekonstigt, och hoppar rakt upp i luften. Vilket i och för sig ser väldigt roligt ut men sen när hon landar då ser hon så himla arg ut, särskilt om jag lyckas få en massa lera att skvittra om mina fötter. Och jag som verkligen anstränger mig för att få det att skvittra så mycket som möjligt för att det ser häftigt ut. Suck, det är inte lätt att ha en så korkad matte vill jag lova.
Sen så får jag inte hoppa och studsa i varkens säng eller soffa längre, i alla fall inte när vi har varit ute, då tjuter hon som om det brann någonstans om jag ens tittar på sängen och så påstår hon att peeling förvisso är bra men att det inte är så skönt att sova i ett grustag. Vaddå sova i ett grustag, vi sover väl för sjutton inomhus, eller?!
Fast vad vet jag, min matte kanske sover utomhus på somrarna, fast ett grustag känns ju ganska obekvämt, då hade ju en äng varit mycket bättre. Jag måste nog föreslå det för min matte ifall hon får för sig att vi ska sova ute någon gång. Min mamma säger att en gång för länge sen, innan jag var född, så tog matte med sig henne och syrran upp i något som kallas fjällen. Det var tydligen jättehemskt säger mamma. Då sov man utomhus i någon slags lya som matte och hennes kompis fällde upp en gång varje dag. Sen gick man jättelånga sträckor, fastän det regnade, och inte fanns det någon soffa att ligga i någonstans och ingen kattmat att stjäla. När mamma hade berättat det så gick jag och frågade syrran vad hon tyckte och hennes beskrivning lät mycket roligare. Hon sa att man fick sova som vargar, i en riktig lya, och om man var torr och stilla fick man sova i mattes sovsäck. Man fick springa hur mycket man ville, hur långt man ville. Det fanns massa fräsiga ställen att bada på och bäst av allt så fick man jaga sin egen mat!
Eller ja, matte hade ju tydligen med sig mat åt dem men syrran hade kommit på ett sätt att hitta egen mat, för om man lyssnade riktigt noga vid stenar och ris, så kunde man fånga sig en lämmel eller två. Och det bästaste bästa av allt var att matte tydligen var för långt bort för det mesta för att kunna stoppa en. Så nu har jag gått i flera veckor och lyssnat efter att matte ska prata om det där stället som kallas för fjällen. Först hörde jag ingenting men sen när hon träffade den där Jossan då började dom prata om fjällen!
Och vet ni vad, vi ska kanske få åka dit i höst!!!!!
Oj så spännande det ska bli, då har syrran lovat att lära mig allt om hur man jagar lämmlar, badar i fjällbäckar, leker varg och sover under stjärnorna. Åh vad jag längtar!
Matte lovade att sätta upp en bild här på min blogg som visar mamma och syrran när de är i fjällen. Hon säger att den bilden säger allt om vad både mamma och syrran tyckte om det också. Vad tycker ni?!

Mamma längst fram och syrran längst bak

Mamma, syrran och Zafir dricker vatten som vargarna

Lyan från insidan

Syrran sover under bar himmel, precis som riktiga vargar!

 

 

 

Lyan från utsidan

Matte sa att jag måste också skriva här att det är Josefin Zackrisson som har tagit bilderna!

Hare bra allihopa, nu ska jag leka att jag är varg en stund..jag tror jag kommer in under mammas säng, det får bli min lya..måste öva på mitt ylande också. /Palten

På kollo!

Den här helgen har jag sovit borta, heeela helgen!
Matte åkte iväg på något viktigt långt långt borta och då fick jag, mamma och syrran åka till mattes mamma på kollo.
Där finns det massvis med andra hundar ska ni veta!
Först är det en som heter Gnista, hon är roligast..jätte jätte mycket päls har hon och så är hon jättekul att leka med. Och så finns det en som heter Zoi, hon har lika mycket päls som Gnista fast är beige inte svart. Zoi är som en riktig tant, hur tråkig som helst. Jag har försökt leka med henne flera gånger för att få henne på bra humör men hon liksom bara går undan när jag kommer springandes. Mattes mamma brukar mumla åt henne att hon gör rätt i att hålla sig på säkert avstånd från "fullt ös medvetslös". Jag har inte riktigt förstått vad hon menar med det, det verkar inte finnas någon här som heter Fulltösmedvetslös så det måste betyda något annat.
Förutom dom två så finns det 7 andra hundar, fast dom ser jättekonstiga ut. Dom är liksom mycket mindre, rör sig super tyst och så där smidigt som jag aldrig lyckas. De brukar ligga på soffans ryggstöd och på fönsterbrädan och andra konstiga ställen och jag har försökt härma dem hur många gånger som helst men det fungerar liksom inte när jag provar. Sen luktar de annorlunda också, och sen pratar de JÄTTEkonstigt. Det är som att de pratar tvärtomspråket på något vis. Varje gång jag är glad då viftar ju jag på svansen och då kan man ju tycka att det är samma för alla, men när dom där viftar på svansen då ska man passa sig kan jag ju säga. Jag provade leka med den största av dem när han viftade på svansen en dag..men ju mer han viftade på svansen desto argare såg han ut att vara och tillslut slog han mig på näsan!!
Så om ni ser små hundar med svansen rakt upp, spring åt andra hållet, dom är livsfarliga!