onsdag 25 april 2012

På allmän begäran av en viss femteklass i Robertsfors så får jag ÄNTLIGEN skriva ett inlägg!
Som jag har tjatat på min matte om att få skriva på den här ihopvikbara manicken men hon säger bara "Nej inte just nu" eller "om en liten stund". Det är bara det att mattar tycks ha väldigt långa stunder, typ evighetslånga stunder. Sen tycker hon att JAG tjatar på henne?!
Så då är det ju tur att någon annan tjatar på henne också så hon inte har något himla monopol på den här saken.
Hur som helst, nu är ju våren här på riktigt, eller ja, det beror ju på vem man frågar. Frågar man min matte så får hon en väldigt konstig min och ansträngd röst när hon börjar prata om snö, nästan sådär så man kunde tro hon börjar bli allergisk mot den. Fast om det är så så är det ju himla tur att det snart är lera överallt istället för snö, då behöver hon ju inte oroa sig för att få en allergichock. Appropå lera, ni anar inte vilket kul påhitt det är!
Man kan göra så himla mycket roligt med lera, man kan hoppa i den, springa i den, rulla i den och allra bäst av allt, man kan slira i den. Det är skithäftigt att springa superduperjättemegafort mot matte när hon ropar och precis innan henne bara stanna till och slira på alla fyra tassar fram till henne och svänga till lite snyggt.
Matte verkar däremot inte riktigt begripa tjusningen med det där, men så är hon ju inte heller som en Palt, för att ha roligt är ju sånt som vi Paltar gör bäst!
Mattars uppgifter tycks mer vara åt det stränga hållet, för varje gång jag gör en sån där häftig slidestopp i leran eller vattnet så låter hon jättekonstigt, och hoppar rakt upp i luften. Vilket i och för sig ser väldigt roligt ut men sen när hon landar då ser hon så himla arg ut, särskilt om jag lyckas få en massa lera att skvittra om mina fötter. Och jag som verkligen anstränger mig för att få det att skvittra så mycket som möjligt för att det ser häftigt ut. Suck, det är inte lätt att ha en så korkad matte vill jag lova.
Sen så får jag inte hoppa och studsa i varkens säng eller soffa längre, i alla fall inte när vi har varit ute, då tjuter hon som om det brann någonstans om jag ens tittar på sängen och så påstår hon att peeling förvisso är bra men att det inte är så skönt att sova i ett grustag. Vaddå sova i ett grustag, vi sover väl för sjutton inomhus, eller?!
Fast vad vet jag, min matte kanske sover utomhus på somrarna, fast ett grustag känns ju ganska obekvämt, då hade ju en äng varit mycket bättre. Jag måste nog föreslå det för min matte ifall hon får för sig att vi ska sova ute någon gång. Min mamma säger att en gång för länge sen, innan jag var född, så tog matte med sig henne och syrran upp i något som kallas fjällen. Det var tydligen jättehemskt säger mamma. Då sov man utomhus i någon slags lya som matte och hennes kompis fällde upp en gång varje dag. Sen gick man jättelånga sträckor, fastän det regnade, och inte fanns det någon soffa att ligga i någonstans och ingen kattmat att stjäla. När mamma hade berättat det så gick jag och frågade syrran vad hon tyckte och hennes beskrivning lät mycket roligare. Hon sa att man fick sova som vargar, i en riktig lya, och om man var torr och stilla fick man sova i mattes sovsäck. Man fick springa hur mycket man ville, hur långt man ville. Det fanns massa fräsiga ställen att bada på och bäst av allt så fick man jaga sin egen mat!
Eller ja, matte hade ju tydligen med sig mat åt dem men syrran hade kommit på ett sätt att hitta egen mat, för om man lyssnade riktigt noga vid stenar och ris, så kunde man fånga sig en lämmel eller två. Och det bästaste bästa av allt var att matte tydligen var för långt bort för det mesta för att kunna stoppa en. Så nu har jag gått i flera veckor och lyssnat efter att matte ska prata om det där stället som kallas för fjällen. Först hörde jag ingenting men sen när hon träffade den där Jossan då började dom prata om fjällen!
Och vet ni vad, vi ska kanske få åka dit i höst!!!!!
Oj så spännande det ska bli, då har syrran lovat att lära mig allt om hur man jagar lämmlar, badar i fjällbäckar, leker varg och sover under stjärnorna. Åh vad jag längtar!
Matte lovade att sätta upp en bild här på min blogg som visar mamma och syrran när de är i fjällen. Hon säger att den bilden säger allt om vad både mamma och syrran tyckte om det också. Vad tycker ni?!
Mamma längst fram och syrran längst bak

Mamma, syrran och Zafir dricker vatten som vargarna

Lyan från insidan

Syrran sover under bar himmel, precis som riktiga vargar!

   
Lyan från utsidan




Matte sa att jag måste också skriva här att det är Josefin Zackrisson som har tagit bilderna!

Hare bra allihopa, nu ska jag leka att jag är varg en stund..jag tror jag kommer in under mammas säng, det får bli min lya..måste öva på mitt ylande också. /Palten

6 kommentarer:

  1. Men höddedu Palten, om du ska med oss, så behöver du inte alls öva på ditt ylande, snarare att du ska öva på en mer smygande framfart....
    Och en annan sak, se till att din mamma har nåt annat att göra under tiden vi är i fjällen, för hon får nog inte följa i år :)

    SvaraRadera
  2. Min mamma sa att hon minsann vägrar följa med i år, hon nämnde något om stenåldern och att vi minsann har kommit längre i utvecklingen än så. Smyga är jag ju jättebra på, jag övar varje dag på syrran!!! :)

    SvaraRadera
  3. Åh jag håller nog på din syster jag fjällvandra är toppen! Låt bli renarna bara, samerna blir så arga annars!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det där med renar är nog inte så häftigt tror jag. Har dom lika hårda fötter och tänder som mattes häst så är det nog bäst att låta bli...Och så har mattes häst ett snöre lindat runt området där hon står..och det snöret BITS, jätte jätte HÅRT!!

      Radera
  4. Jadu Palten! Nu blir det till att ligga i hårdträning, fjällen är inte för softisar, det ska du veta! Vargar ylar nog inte så värst mycket, kanske lite ibland. Men det vet väl alla Paltar att vargar, de är mest stora. Och smyyygande. Och FAAARLIGA. Öva på det du, det där med ylandet kan du så bra redan! =) //Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men yla det kan jag, det har jag övat jättemycket på. Och det här med att smyga det övar jag på varje dag. Matte har tagit en jättecool bild på mig när jag smyger, man kan nästan se att min mage tar i marken,så mycket smyger jag. Fast jag har bara tränat att smyga på syrran än så länge och det är liksom inte så himla häftigt för hur jag än gör så upptäcker hon mig tillslut..fast den där Zafir som jag träffade för ett tag sedan hon sa att lämmlar dom kan man smyga på!

      Radera